Ålder: 58 år
Familj: Man och två utflugna barn, Olle och Amanda
Bor: Tullinge

Katarina är ordförande i Socialdemokraterna i Botkyrka. Hon är uppvuxen i Tullinge och bor fortfarande kvar i kommundelen. Hon är också Botkyrkas kandidat till Sveriges Riksdag och står på valbar plats 9 på valsedeln. Katarina är utbildad nationalekonom, har varit Kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka 2004-2015 och är tjänstledig från sitt arbete som förbundsombudsman på Kommunal.

Katarina brinner för arbetsmarknadsfrågor, välfärden och kultur- och idrottsfrågor.

Vad är din vision för Sverige?

Min vision för Sverige är ett land som kännetecknas av mindre ekonomiska klyftor än idag och där alla känner sig delaktiga i samhället. Ett Sverige där vi bryr oss om varandra. Ett Sverige där alla barn och ungdomar har rätt till bra förskola, skola och vidare utbildning oberoende av plånbokens storlek. Ett Sverige där alla ska ha lika rätt till sjukvård, en sjukvård som vi tillsammans bekostar via skatten men som ges efter behov.

Arbetslösheten som är närmare en halv miljon människor är förödande för ett samhälle. Den måste bekämpas och de som jobbar inom välfärden måste ges bättre arbetsvillkor. Så ger vi också våra äldre invånare en bättre kvalité i äldreomsorgen.

Min vision är ett Sverige som håller ihop där folk känner sig trygga och där det finns möjligheter för alla att leva sina drömmar inte minst tack vare ett blomstrande kultur och idrottsliv.

Vad är bäst med Botkyrka?

Först och främst människorna som bor här och alla kulturerna! Sedan är läget fantastiskt. Naturen i form av skogar, sjöar, hav och ängar gör Botkyrka helt unikt och samtidigt är det nära till Stockholms puls.

Har du någon favoritplats i Botkyrka?

Det finns många smultronställen. Om jag får välja två blir det Lida friluftsgård och Hallunda Folkets hus.

Hur började ditt politiska engagemang?

Det började i SSU Tullinge i mitten av 80-talet när Olof Palme var Sveriges statsminister.  Vi var arga på rasismen i Sydafrika, apartheid-regimen förtryckte människor och vi ungdomar delade ut flygblad utanför den lokala butiken i Tullinge centrum (som då hette Favör). Där sålde de fruktkonserver från Sydafrika och på våra flygblad stod det att de som skulle gå in och handla borde bojkotta produkter från Sydafrika. Det var ett sätt att omvandla ilska i praktisk handling och att göra något konkret tillsammans med kompisar som var politiskt intresserade.